Guide till dina analysresultat

Ett resultat från en analys av dricksvatten från enskild brunn bedöms enligt Livsmedelsverkets råd om enskild dricksvattenförsörjning. På analysprotokollet som du får när testerna är klara finns förutom redovisning av analysresultaten ett utlåtande med kommentarer. Riktvärden är knutna till en bedömning av vattnet med hjälp av uttrycken tjänligt, tjänligt med anmärkning eller otjänligt. Om inte annat anges gäller bedömningen när ett antal ämnen tillsammans eller en halt av ett ämne är lika med eller högre än riktvärdet. För pH finns ett intervall för bedömningen tjänligt med anmärkning.

Bedömningen otjänlig

Alla riktvärden för otjänligt är direkt eller indirekt hälsomässigt grundade. Direkt grundade betyder att parametern i sig kan vara skadlig och att det innebär en oacceptabel risk att överskrida riktvärdet. Indirekt grundade betyder att parametern ifråga indikerar en oacceptabel risk för att andra oönskade ämnen eller organismer (med eller utan riktvärden) kan förekomma. Exempel på detta är dricksvatten med mycket stark lukt eller smak, eller förekomsten av fekala indikatorbakterier som E. coli och enterokocker. Otjänlighetsriktvärdena för bekämpningsmedel är i de flesta fall inte hälsomässigt grundade.

Bedömningen tjänligt med anmärkning

Riktvärden för tjänligt med anmärkning kan vara hälsomässigt, estetiskt eller tekniskt grundade.

Hälsomässigt grundade anmärkningar är t.ex. att – vattnet innehåller mikroorganismer i sådana halter att det indikerar en påverkan som under ogynnsamma förhållanden kan göra vattnet otjänligt, t.ex. närvaro av koliforma bakterier – vattnet har konstaterats innehålla förhöjd halt av ett speciellt ämne som vid ännu högre halt kan påverka hälsan negativt, t.ex. nitrat – vattnets sammansättning, t.ex. turbiditet (grumlighet), kan leda till att desinfektionen försämras.

Estetiskt grundade anmärkningar är att: – vattnet är otillfredsställande i fråga om lukt, smak, grumlighet eller färg – vattnet innehåller ämnen eller mikroorganismer som kan påverka dess utseende, lukt eller smak, t.ex. klorid eller aktinomyceter.

Tekniskt grundade anmärkningar är att: – vattnets sammansättning, t.ex. pH, kan ge tekniska problem i samband med distributionen.

Bedömningen tjänligt

Tjänligt innebär att vattnet är lämpligt som dricksvatten och för andra hushållsändamål.

För den som vill ha ytterligare information hänvisas till Livsmedelsverkets råd om enskild dricksvattenförsörjning som kan hämtas på www.slv.se.

Mikrobiologiska parametrar

Om vattnet är tjänligt med anmärkning eller otjänligt ur mikrobiologisk synpunkt ska orsaken alltid undersökas. Kontrollera om det finns tänkbara föroreningskällor i brunnens närområde och om ytvatten läcker in i brunnen. Till dess att brunnen är åtgärdad får man göra en bedömning från fall till fall om hur vattnet kan användas i hushållet. I vissa fall kan det vara lämpligt att koka vattnet innan det används. Ibland är det dock nödvändigt att använda annat vatten till dess att vattenanläggningen är åtgärdad.

E. coli (Escherichia coli) är en art av koliforma bakterier, som praktiskt taget endast kan växa till sig i tarmkanalen hos varm-blodiga djur. Närvaro av E.coli indikerar således fekal förorening från människor eller djur, t.ex. via avlopp eller gödsel, vilket innebär risk för förekomst av patogena organismer. Ett brunnsvatten bör vara helt fritt från E. coli. Om antalet är 10 CFU per 100 ml eller mer bedöms vattnet som otjänligt.

Koliforma bakterier omfattar flera arter av bakterier. De flesta förekommer normalt i den miljö vi människor vistas i. Höga halter tyder oftast på att brunnen är otät och utsatt för yttre påverkan, som t.ex. inläckage av ytvatten vid kraftig nederbörd, snösmältning mm. Risk för närvaro av patogena (sjukdomsframkallande) organismer kan då ej uteslutas. Vid halter på 500 CFU/100 ml eller mer är vattnet otjänligt. Gränsvärdet för anmärkning är 50 CFU.

Mikroorganismer vid 22°C indikerar sådan förorening från vatten eller jord, som normalt inte är av fekalt ursprung. Vanliga orsaker till höga halter är låg omsättning på vattnet eller att brunnen är nygjord eller nyrenoverad. Halter över 1000 CFU/ml ger vattnet anmärkning.

Intestinala enterokocker indikerar fekal påverkan från människor eller djur. Förekomst av enterokocker innebär ökad risk för vattenburen smitta. De flesta enterokocker är harmlösa tarmbakterier som förekommer i lägre antal, men som bedöms ha en större motståndskraft och längre överlevnad i omgivningen än E.coli. Ett brunnsvatten bör vara helt fritt från enterokocker men det finns inget gränsvärde uppsatt för enterokocker i brunnsvatten. Förekomst av intestinala enterokocker kan ge en anmärkning eller otjänlig bedömning.

Långsamväxande bakterier I parametern ingår olika bakterier som har förmåga att etablera sig och tillväxa i vattenverk och distributionsanläggning. Parametern indikerar mikrobiologisk tillväxt i vattenverk och distributionsanläggning och vanlig orsak till detta är låg omsättning på vattnet. Halter över 5000 CFU/ml ges anmärkning men det finns inget gränsvärde uppsatt för långsamväxande bakterier i brunnsvatten.

Kemiska Parametrar

Turbiditet är ett mått på vattnets grumlighet och kan utgöras av partiklar eller opalescens, dvs. mycket små partiklar, som ger vattnet en viss ”mjölkighet”. Orsaken är i många fall metallföreningar eller leror, vilket kan bero på att brunnen är otät. Turbiditet över 3.0 FNU medför utfällningar och grumlighet, som kan synas med blotta ögat.

Lukt har ofta naturliga orsaker, som t.ex. jord, mossa, lera, eller sjövatten. Järnförekomst kan ge upphov till lukt, som vid höga halter är direkt motbjudande. Ett vanligt problem är förekomst av svavelväte, vars lukt påminner om ruttna ägg. Svavelväte försvinner snabbt om vattnet luftas.

Färg orsakas ofta av humusämnen (nedbrutna växtdelar) eller förekomst av järn. Färgat vatten innebär ingen direkt hälsorisk, men ger ett mindre tilltalande utseende. Färgtal över 30 mg Pt/l ger vattnet en estetisk anmärkning.

COD(Mn), kemisk syreförbrukning, är ett mått på vattnets halt av organiska ämnen. Dessa ämnen kan påverka vattnets färg, lukt och smak. Hög halt kan tyda på att brunnen påverkas av ytvatten eller annan förorening. Gränsen för anmärkning är 8 mg/l (estetisk anmärkning för enskild vattentäkt).

Konduktivitet är ett mått på vattnets elektriska ledningsförmåga och indirekt på vattnets halt av salter. Värden >70 mS/m kan indikera höga kloridvärden.

pH-värdet anger hur surt eller basiskt vattnet är. Värden < 6.5 ger en anmärkning. Värden mellan 7.5 och 9 är bra ur korrosionssynpunkt, värden under 7 kan innebära risk för korrosionsskador på rörledningar av metall och därmed ökar risken för metallutlösningar. Det är då viktigt att spola ur ledningarna på morgonen när vattnet stått stilla under natten.

Alkalinitet är ett mått på vattnets buffrande förmåga och har till-sammans med pHvärdet och hårdheten betydelse för vattnets metallangripande egenskaper. Ju högre alkalinitet desto större är vattnets förmåga att stå emot försurning. Halt över 60 mg/l HCO3minskar risken för korrosionsangrepp.

Totalhårdhet anger summan av kalciumoch magnesiumjoner. Vatten med låg hårdhet kallas mjuka och med hög hårdhet för hårda. Totalhårdhet över 15°dH innebär risk för utfällningar i ledningar, kärl, fastighetsinstallationer mm, särskilt vid uppvärmning. Risk finns även för skador på tvättgods.

mg/l °dH* Mycket mjukt 0–14 0–2.0 Mjukt 15–35 2.1–4.9 Medelhårt 36–70 5.0–9.8 Hårt 71–150 9.9–21 Mycket hårt >150 >21

Magnesium Halter över 30 mg/l innebär risk för smakförändringar (estetisk anmärkning.

Natrium Höga halter kan indikera påverkan från relikt saltvatten (bildat under istiden) eller havsvatten. Gränsen för teknisk an- märkning är 100 mg/l. Halter över 200 mg/l kan ge smakförändringar.

Kalium kan i brunnsvatten tyda på påverkan från förorening, men det kan även vara av naturligt geologiskt betingat ursprung. Om halten överstiger 12 mg/l ges vattnet en anmärkning.

Järn finns ofta naturligt i grundvatten och kan ge upphov till ut- fällningar i ledningar, hydrofor mm. Detta i sin tur ger missfärgat vatten och kan förorsaka igensättningar samt skada textilier vid klädtvätt. Gränsvärde för teknisk och estetisk anmärkning är 0.50 mg/l, men i vissa vatten kan olägenheter uppstå vid lägre halter. Förekomst av järn medför normalt ingen hälsorisk.

Mangan finns liksom järn ofta naturligt i grundvatten. Det kan bilda utfällningar i t ex ledningar och ge missfärgat (svart) vatten, som bl.a. kan förorsaka fläckar på textilier vid tvätt. Gränsvärde är 0.30 mg/l (teknisk och estetisk anmärkning). Även om höga halter mangan inte kan leda till att ditt vatten blir otjänligt så anses manganhaltigt vatten vara farligt för spädbarn och ska inte användas för att bereda tex. mjölkersättning.

Koppar i vatten har ofta sitt ursprung från korrosion på kopparledningar. Koppar kan i sin tur förorsaka korrosion på galvaniserade ledningar redan vid halter från 0.2 mg/l. Vid värden över 1.0 mg/l uppstår även risk för missfärgning (grönt) av sanitetsgods och hår hos blonda och gråhåriga personer vid hårtvätt. Halter över 2.0 mg/l (i prov från ospolad ledning) klassas som otjänligt och medför risk för diarréer, särskilt hos känsliga småbarn. Vattnet (kallvatten) bör spolas någon minut innan det används till dryck eller matlagning.

Bly i vatten har ofta sitt ursprung från korrosion av blyhaltiga material i äldre fastighetsinstallationer. Kan också vara en indikation på påverkan från industriutsläpp, deponi och dylikt. Risk för kroniska hälsoeffekter vid långvarigt intag, särskilt hos små barn. Vid halter 10 μg/l eller mer bedöms vattnet som otjänligt och bör då inte användas till dryck eller livsmedelshantering.

Uran kan förekomma naturligt i grundvatten. Gränsvärde är 30 μg/l (hälsomässig anmärkning).

Ammonium kan indikera påverkan från avlopp eller liknande. Det kan även vara naturligt associerat med höga järnoch humushalter. Gränsvärde för teknisk anmärkning är 0.5 mg/l. Om halten uppgår till 1.5 mg/l eller mer blir anmärkningen även hälsomässig pga. risk för kraftig nitritbildning,

Nitrat tyder på påverkan från avlopp, gödsling och annan förorening. Gränsvärde för teknisk anmärkning är 20 mg/l. Halter över 50 mg/l ger otjänlighet ur såväl hälsomässig som teknisk syn-punkt. Vattnet bör då ej ges till barn under ett års ålder, pga. risk för methämoglobinemi (försämrad syreupptagning i blodet).

Nitrit kan bero på påverkan från förorening men kan också bildas ur ammonium i ledningar och filter. Det finns även naturligt i brunnar med syrebrist i vattnet. Teknisk och hälsomässig anmärkning vid 0.1 mg/l. Om halten är 0.50 mg/l eller mer är vattnet otjänligt ur hälsomässig synpunkt. Det bör då ej användas till dryck eller livsmedelshantering, (risk för methemoglobinemi)

Fosfat kan indikera påverkan från avlopp, gödsling och andra föroreningskällor. Det kan även ha naturligt, geologiskt betingat ursprung. Anmärkning ges vid halter från och med 0.6 mg/l.

Fluorid undersöks för att utröna vattnets effekt enligt följande råd:

• < 0.8 mg/l: ger ett begränsat kariesskydd.
• 0.8- 1.2 mg/l: ger kariesförebyggande effekt
• 1.3- 1.5 mg/l: ger kariesförebyggande effekt, men vattnet bör dock ej ges i större omfattning till barn under ½ års ålder.

Risk för fluoros (tandemaljfläckar). Hälsomässig anmärkning.

• 1.6- 4.0 mg/l: Vattnet bör endast i begränsad omfattning ges till barn under 1½ år
• 4.1- 5.9 mg/l: Vattnet bör endast i begränsad omfattning ges till barn under 7 års ålder och endast vid enstaka tillfällen till barn under 1½ år.
• 6.0 mg/l eller mer: Vattnets bedöms som otjänligt ur hälsomässig synpunkt pga. risk för osteofluoros (fluorlagring i benvävnad).

Klorid Halter över 100 mg/l kan bero på påverkan från vägsalt eller havsvatten (även relikt havsvatten), vilket ger anledning till teknisk anmärkning. Vid halter över 300 mg/l föreligger risk för smakförändringar, varvid anmärkningen även är estetisk.

Sulfat Halter över 100 mg/l kan påskynda korrosionsangrepp (teknisk anmärkning). Om halten uppgår till 250 mg/l eller mer, är anmärkningen även att betrakta som hälsomässig och estetisk, eftersom risk för smakförändringar och diarréer hos känsliga barn då föreligger.

Radon förekommer naturligt i grundvatten, främst i vatten från borrade bergbrunnar. Förtäring av radonhaltigt vatten kan innebära hälsorisk, särskilt för små barn. Vid halter över 1000 Bq/l är vattnet otjänligt och mätning av radonhalt i inomhusluften bör utföras.

Åtgärder vid olika halter av PFAA:

Livsmedelsverket rekommenderar följande åtgärder beroende på vilken halt av PFAA som finns i ditt dricksvatten:

1) Om brunnsvattnet innehåller 0 - 90 nanogram PFAA/liter vatten:

Ingen särskild åtgärd behövs. Du kan fortsätta att dricka vattnet.

2) Om brunnsvattnet innehåller mer än 90 nanogram PFAA/liter vatten:

Du kan fortsätta att dricka vattnet men du bör snarast se till att halterna sänks.

3) Om brunnsvattnet innehåller mer än 900 nanogram PFAA/liter vatten:

Kvinnor som försöker bli gravida, är gravida eller ammar samt barn som får modersmjölksersättning bör i fortsättningen undvika att dricka vattnet, eller äta mat som tillagats med vattnet, tills halterna har sänkts. Foster och mycket små barn är extra känsliga för påverkan. Det är därför viktigt att de får i sig så små mängder som möjligt av ämnet.

Innehåller dricksvattnet i din brunn höga halter av PFAA, enligt 2-3 ovan, bör du vända dig till företag som erbjuder tekniska lösningar för att rena vattnet.